Igår barnvaktade vi Alfons och Milan en sväng på kvällen när deras mamma var och sprang tjejruset, som hon förövrigt gjorde super bra! Och jag ljuger om jag säger att längtan inte blir värre än vad den redan är när man får låna dom där små. Visst, milan är jätte stora killen nu mot vad vår lilla pluttis kommer vara när den kommer ut, men ändå. Ja usch vad jag längtar nu! Jag vet att det är ett evigt tjat om det, men om man längtat i nio månader, och veckorna har flugit fram tills v.37 och sen går i snigelfart, ja då blir man ganska bitter! Men det är bara att bita ihop, för som sagt, snart har vi en bäbis hos oss! och dagarna kommer nog rulla på, schemat är inte helt tomt om man säger så..
![]() |
| Gullungen Milan |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar